Teatern vid Collegio San Carlo: sevärdheter och tips

Teatro del Collegio di San Carlo är en liten teater från 1700-talet i hjärtat av Modena, inne i det kollegium som tillhörde adeln: den enda teatern från 1700-talet som finns kvar i staden. Den tillkom för att kollegiets unga elever skulle få spela, och är idag en intim sal med en balkong längs väggarna och ett målat tak tillägnat studierna.

Kollegiet grundades 1626 av greve Paolo Boschetti, och på 1600- och 1700-talen var teatern en del av en herres uppfostran: han skulle lära sig att tala och röra sig offentligt, med kontroll över gester och ord. Därför spelade eleverna teater, och skrev ofta själva texterna.

Den första regelbundna verksamheten är dokumenterad från slutet av 1670-talet. År 1688 framfördes en litterär akademi inför hovet för att fira födelsen av Jakob Frans Edvard Stuart, son till Maria Beatrice d'Este. Fram till 1732 spelade eleverna på de två hovteatrarna, i palatset och på Teatro Ducale della Spelta.

Föreställningarna var en blandning av recitation, danser, körer, kantater och riddarintermezzon, nästan alltid med mytologiska och allegoriska ämnen fulla av anspelningar på dynastins medlemmar. En gång gjordes kollegiets stora gård om till teater med tillfälliga konstruktioner, för hertig Rinaldo d'Estes bröllop med Charlotte Felicitas av Braunschweig-Lüneburg.

Salen tar form 1751, när kollegiet köper Osteria del Montone och det närliggande huset Bellicini. Orienteringen ändras: den gamla salen blir parkett i den nya, med en djup scen, fyra eleganta prosceniumloger och en balkong på andra raden längs hela omkretsen.

Invigningen sammanfaller med dopet av kronprins Rinaldo, med tragedin Muzio Scevola.

Karnevalen följde med ett späckat program: varje kammare framförde en tragedi och en komedi, bland dem Racines Mithridate, Corneilles Polyeucte och Molières Den virrige.

Smaken för fransk teater kom från en tradition från början av 1700-talet, inspirerad av Antonio Muratori, och under andra hälften av seklet blev den här salen ett viktigt centrum för att göra dramatiken från andra sidan Alperna känd i Italien.

Efter fransmännens ankomst och restaurationen blev verksamheten sporadisk. På 1800-talet spelades det främst under karnevalen, och riddarscenerna förvandlades till riktiga gymnastikuppvisningar: den moderna gymnastiken, som infördes 1859 av rektor Luigi Spallanzani, gjorde delvis teatern till en gymnastiksal.

I slutet av 1920-talet byggdes, på grund av takets och takstolens skick, taket om och sänktes: attikan ovanför balkongen försvann, och prosceniumlogerna ritades om med mer geometriska linjer.

Från samma period kommer det målade taket, ett verk av den lokala Konstskolan, med Merkurius som studiernas beskyddare och de Fria konsterna i en ram av stuckmarmor. Restaureringarna 1989 har gett salen tillbaka 1700-talets färger.

Teatern är värd för föredrag och konferenser, ibland kammarmusikkonserter och evenemanget «Viva voce», där professionella skådespelare läser litterära texter.

Missa inte
• Balkongen från 1700-talet.
• Taket med Merkurius och de Fria konsterna.
• Prosceniumlogerna.

Visste du att…?
• Kollegiet köpte ett värdshus, det vid Montone, för att göra teatern större.
• En tid var scenen också en gymnastiksal.