Rikt på historia, konst och traditioner är Montalbano Elicona en av de äldsta och mest förtrollande orterna i Nebrodibergen, utsedd till Italiens vackraste by 2015.
Vissa tror att namnet kommer från arabiskans ”Al Bana”, som betyder ”utmärkt plats”; andra hävdar att det kommer från latinets ”Mons Albus”, efter höjderna som byn ligger på och som är snötäckta på vintern. Ordet ”Elicona” tycks däremot gå tillbaka på den grekiska koloniseringen: dorerna kallade höjden där det medeltida Montalbano sedan växte fram för ”Helikon”, som betyder ”slingrande”, efter formen på den närbelägna bäcken.
Man tappar bort sig i skönheten hos denna ståtliga by: medeltiden hänger fortfarande i luften, med små hus uppklättrade på klippsporrar och gränder mellan de många kyrkorna, herrgårdspalatsen och det förtrollande slottet.
Slottet, som byggdes som försvarsborg under den schwabiska och aragonska tiden, blev på Fredrik III av Aragoniens befallning ett riktigt kungapalats i två våningar, med arton stora, eleganta fönster i ytterväggarna ovanför de schwabiska skottgluggarna och ett ansenligt antal portaler och dörrar. I de rymliga salarna kan du dyka in i stämningen från forna hov.
Nära slottet är kyrkan Sankta Katarina av Alexandria från 1393 väl värd att beundra. Den romanska kyrkan rymmer värdefulla målningar, som ”Cena Domini” från Guido Renis skola, och en marmorstaty av helgonet som tillskrivs Gaginis skola.
Från slottet strövar vi genom gränderna och de små gatorna i den gamla stadskärnan ända fram till domkyrkan. Den byggdes om 1645, har ett mäktigt klocktorn med fina bronsklockor och är helgad åt Jungfru Marie himmelsfärd och den helige biskop Nikolaus, bergsbyns skyddshelgon.
Åt ena hållet sträcker sig trakten mot högplatån Argimusco, där vidsträckta betesmarker och urgamla skogar, som naturreservatet Bosco di Malabotta, bjuder besökaren på en hänförande anblick, och åt andra hållet sluttar den mjukt ned mot Tyrrenska havet och låter blicken nå ända till Eoliska öarnas siluett.
En oemotståndlig dragningskraft har Argimuscos magnifika megaliter: jättelika kalkstensklippor med säregna former, där du i konturerna upptäcker människo- och djurgestalter och esoteriska, nästan magiska symboler. Enligt vissa har klipporna formats av årtusenden av erosion från vind och regn, medan andra menar att de skapades av ett gåtfullt förhistoriskt folk som bodde här och brukade förrätta riter och offra till gudarna.
Bland de viktigaste megaliterna reser sig högtidligt två stora avlånga block som sägs föreställa symboler för manlighet och kvinnlighet; några hundra meter därifrån tornar den så kallade Örnen upp, en av världens mest realistiska megaliter, som visar rovfågelns profil med utbredda vingar. Argimusco är den enda megalitiska platsen på Sicilien.
Det är här floden Elicona har sina källor, och längs den byggdes under århundradena vattenkvarnar dit invånarna förr gick till fots eller red på mulor med säd att mala. Än i dag kan du se resterna av de gamla kvarnarna bland grönskan (hjul, murar, kanalerna som kallas saitte).
I Montalbano Eliconas säregna landskap finns också ”cubburi”, som även kallas ”casotti”: byggnader som påminner om Apuliens trulli och Sardiniens nuraghi. Några hundra meter från högplatån ligger det praktfulla naturreservatet Bosco di Malabotta, i övergångszonen mellan Peloritanibergen och Nebrodibergen. Reservatet sträcker sig från 650–700 meter upp till 1341 meters höjd.
I det skyddade området växer bok, turkisk ek, ek, tall, äkta kastanj och hassel, och i mindre mängd även lönn, svartpoppel, pil, orientalisk avenbok, järnek, benved, stenek, vildpäron och fläder.
Reservatets djurliv är typiskt sicilianskt: här lever vildkatt, räv, kanin, piggsvin och igelkott, mårdar och vesslor, näbbmus, sjusovare, trädgårdssovare och vildsvin.
Dessutom finns flera arter av kräldjur, groddjur och insekter, bland dem många numera sällsynta fjärilsarter.
Vissa tror att namnet kommer från arabiskans ”Al Bana”, som betyder ”utmärkt plats”; andra hävdar att det kommer från latinets ”Mons Albus”, efter höjderna som byn ligger på och som är snötäckta på vintern. Ordet ”Elicona” tycks däremot gå tillbaka på den grekiska koloniseringen: dorerna kallade höjden där det medeltida Montalbano sedan växte fram för ”Helikon”, som betyder ”slingrande”, efter formen på den närbelägna bäcken.
Man tappar bort sig i skönheten hos denna ståtliga by: medeltiden hänger fortfarande i luften, med små hus uppklättrade på klippsporrar och gränder mellan de många kyrkorna, herrgårdspalatsen och det förtrollande slottet.
Slottet, som byggdes som försvarsborg under den schwabiska och aragonska tiden, blev på Fredrik III av Aragoniens befallning ett riktigt kungapalats i två våningar, med arton stora, eleganta fönster i ytterväggarna ovanför de schwabiska skottgluggarna och ett ansenligt antal portaler och dörrar. I de rymliga salarna kan du dyka in i stämningen från forna hov.
Nära slottet är kyrkan Sankta Katarina av Alexandria från 1393 väl värd att beundra. Den romanska kyrkan rymmer värdefulla målningar, som ”Cena Domini” från Guido Renis skola, och en marmorstaty av helgonet som tillskrivs Gaginis skola.
Från slottet strövar vi genom gränderna och de små gatorna i den gamla stadskärnan ända fram till domkyrkan. Den byggdes om 1645, har ett mäktigt klocktorn med fina bronsklockor och är helgad åt Jungfru Marie himmelsfärd och den helige biskop Nikolaus, bergsbyns skyddshelgon.
Åt ena hållet sträcker sig trakten mot högplatån Argimusco, där vidsträckta betesmarker och urgamla skogar, som naturreservatet Bosco di Malabotta, bjuder besökaren på en hänförande anblick, och åt andra hållet sluttar den mjukt ned mot Tyrrenska havet och låter blicken nå ända till Eoliska öarnas siluett.
En oemotståndlig dragningskraft har Argimuscos magnifika megaliter: jättelika kalkstensklippor med säregna former, där du i konturerna upptäcker människo- och djurgestalter och esoteriska, nästan magiska symboler. Enligt vissa har klipporna formats av årtusenden av erosion från vind och regn, medan andra menar att de skapades av ett gåtfullt förhistoriskt folk som bodde här och brukade förrätta riter och offra till gudarna.
Bland de viktigaste megaliterna reser sig högtidligt två stora avlånga block som sägs föreställa symboler för manlighet och kvinnlighet; några hundra meter därifrån tornar den så kallade Örnen upp, en av världens mest realistiska megaliter, som visar rovfågelns profil med utbredda vingar. Argimusco är den enda megalitiska platsen på Sicilien.
Det är här floden Elicona har sina källor, och längs den byggdes under århundradena vattenkvarnar dit invånarna förr gick till fots eller red på mulor med säd att mala. Än i dag kan du se resterna av de gamla kvarnarna bland grönskan (hjul, murar, kanalerna som kallas saitte).
I Montalbano Eliconas säregna landskap finns också ”cubburi”, som även kallas ”casotti”: byggnader som påminner om Apuliens trulli och Sardiniens nuraghi. Några hundra meter från högplatån ligger det praktfulla naturreservatet Bosco di Malabotta, i övergångszonen mellan Peloritanibergen och Nebrodibergen. Reservatet sträcker sig från 650–700 meter upp till 1341 meters höjd.
I det skyddade området växer bok, turkisk ek, ek, tall, äkta kastanj och hassel, och i mindre mängd även lönn, svartpoppel, pil, orientalisk avenbok, järnek, benved, stenek, vildpäron och fläder.
Reservatets djurliv är typiskt sicilianskt: här lever vildkatt, räv, kanin, piggsvin och igelkott, mårdar och vesslor, näbbmus, sjusovare, trädgårdssovare och vildsvin.
Dessutom finns flera arter av kräldjur, groddjur och insekter, bland dem många numera sällsynta fjärilsarter.
Boka i förväg
Turer i Montalbano elicona
Vad man kan se i Montalbano elicona
I den här typiska medeltida byn känns det som att hamna i en pittoresk labyrint, ett oregelbundet och slingrande mönster av små hus i sandsten. Varje hörn av den gamla stadskärnan är värt att besöka, fotografera och uppleva. Längs gatorna och trapporna beundrar vi de medeltida kvarteren och de många gränderna som leder oss runt det mäktiga schwabisk-aragonska slottet, kyrkorna och adelspalatsen.
Bland de mest kända och fotograferade platserna i Montalbano Elicona finns ”Vicolo Placido Fiore”: en smal gränd uppkallad efter Placido Fiore, som dog 1684 och grundade välgörenhetsinrättningen Peculio.
Han brukade nämligen ”bistå behövande familjer genom att låna ut egna pengar”, särskilt i svåra tider för byn, när befolkningen utsattes för förtryck och plundring. Välgörenheten han grundade fortsatte att fylla sin funktion under de följande århundradena, fram till grundandet av jordbrukskassan Cassa Agraria 1887.
En annan karaktäristisk gata i den historiska stadskärnan är via Giovan Guerino, efter en man som den lokala traditionen minns som folkets försvarare under medeltiden. Det berättas att han stupade i strid just under porten som bär hans namn, några meter från kyrkan Spirito Santo (den Helige Andes kyrka).
Förutom de varierade stenskulpturerna utmärker sig på via Mastropaolo den stämningsfulla barockportalen till Casa Messina-Ballarino, huggen på 1600-talet av Irardi från Neapel, och portalen till Casa Mastropaolo, ett 1700-talsverk av en lokal stenhuggarmästare. Kulturmyndigheten (Soprintendenza) förklarade dem som nationalmonument 1912.
På via Mastropaolo, mellan palatsen Faranda och Bisagna, finns en av Montalbano Eliconas gamla portar kvar: Porta di Terra. Genom den gick bönderna in och ut när de bar sina produkter till slottet och sedan återvände till jorden de odlade.
Vill du följa de viktigaste ögonblicken i Montalbanobornas liv räcker det med en avstickare till det historisk-fotografiska museet Eugenio Belfiore: seder, dräkter, vardagsliv, hantverk och gamla yrken, festdagar, marknader och stora evenemang genom tiderna.
Ännu en plats där historien lever är Palazzo Aloisio, i dag ett hemmuseum eftersom det är ett av mycket få exempel på en herrgårdsbostad som bevarats orörd sedan början av 1900-talet. Där inne förvaras fortfarande omsorgsfullt varje möbel, varje köksredskap och varje del av utstyrseln. På väggarna hänger porträtt av de forna ägarna, bland tidstypiska golv och rika fresker.
Bland de mest kända och fotograferade platserna i Montalbano Elicona finns ”Vicolo Placido Fiore”: en smal gränd uppkallad efter Placido Fiore, som dog 1684 och grundade välgörenhetsinrättningen Peculio.
Han brukade nämligen ”bistå behövande familjer genom att låna ut egna pengar”, särskilt i svåra tider för byn, när befolkningen utsattes för förtryck och plundring. Välgörenheten han grundade fortsatte att fylla sin funktion under de följande århundradena, fram till grundandet av jordbrukskassan Cassa Agraria 1887.
En annan karaktäristisk gata i den historiska stadskärnan är via Giovan Guerino, efter en man som den lokala traditionen minns som folkets försvarare under medeltiden. Det berättas att han stupade i strid just under porten som bär hans namn, några meter från kyrkan Spirito Santo (den Helige Andes kyrka).
Förutom de varierade stenskulpturerna utmärker sig på via Mastropaolo den stämningsfulla barockportalen till Casa Messina-Ballarino, huggen på 1600-talet av Irardi från Neapel, och portalen till Casa Mastropaolo, ett 1700-talsverk av en lokal stenhuggarmästare. Kulturmyndigheten (Soprintendenza) förklarade dem som nationalmonument 1912.
På via Mastropaolo, mellan palatsen Faranda och Bisagna, finns en av Montalbano Eliconas gamla portar kvar: Porta di Terra. Genom den gick bönderna in och ut när de bar sina produkter till slottet och sedan återvände till jorden de odlade.
Vill du följa de viktigaste ögonblicken i Montalbanobornas liv räcker det med en avstickare till det historisk-fotografiska museet Eugenio Belfiore: seder, dräkter, vardagsliv, hantverk och gamla yrken, festdagar, marknader och stora evenemang genom tiderna.
Ännu en plats där historien lever är Palazzo Aloisio, i dag ett hemmuseum eftersom det är ett av mycket få exempel på en herrgårdsbostad som bevarats orörd sedan början av 1900-talet. Där inne förvaras fortfarande omsorgsfullt varje möbel, varje köksredskap och varje del av utstyrseln. På väggarna hänger porträtt av de forna ägarna, bland tidstypiska golv och rika fresker.
Vad man kan se i Montalbano elicona
-
Montalbano Castle dominerar och dominerar hela bebodda området. Strukturen, som går tillbaka till det tolfte århundradet, modifierades och förstorades mellan trettonde och fjortonde århundradet av The Will of Frederick II of Aragon.…
-
Destesse Amene från Millenary betesmarker och skogar, esotericism och mystik, hisnande scenarier: Allt detta är Argimusco, ett område som sträcker sig över en enorm platå mellan 1165 och 1230 meter.de.M, det enda exemplet på en megalitisk…
-
Det ligger nära det majestätiska slottet, orienterat mot Argimusco. Arnaldo från Villanova, alkemist och personlig doktor i King Federico III av Aragon själv, dokumenterar sin konstruktion 1310. Inom den antika kyrkan, tillägnad den…
-
Huvudkyrkan, som vi hittar längs flera gränder som skiljer slottet från Piazza Duomo och som korsar Matrix -kvarteret. Det är den största av Montalbano Eliconas kyrkor och är känd som den mindre basilikan Santa Maria Assunta och San…
-
Det dominerar torget som välkomnar byn och flankerar rådhuset, en gång kloster anförtros de Dominikanska fäderna. Kyrkan San Domenico, bättre känd som Maria SS.Men av Providence representerar det stödet i landets religiösa liv. Interiören…
-
I Matrix -kvarteret, längs den antika byn, finns den Helige Andes kyrka. Denna lilla kyrka är uppfört under det fjortonde århundradet och består av en enda skiva med tre altare, precis tre sandstenstenar med snidade huvudstäder. Under…
-
Tyvärr, idag av denna religiösa byggnad, som under avlägsna tider har hållit resterna av Mastropaolo, återstår bara några få ruiner på grund av jordbävningen i Patti Gulf från 1978. Det är känt att hans konstruktion går tillbaka till…
1Castello di Montalbano
Montalbano Castle dominerar och dominerar hela bebodda området. Strukturen, som går tillbaka till det tolfte århundradet, modifierades och förstorades mellan trettonde och fjortonde århundradet av The Will of Frederick II of Aragon. Befästningen kunde nås via fyra dörrar: kunglig dörr till söder, Gian Guarino i väster, dörr i öster, i norr. Varje dörr hade sin egen funktion: från den första enda King Federico kom in;Den andra tog sitt namn från en krigare som dog och försvarade sin ingång;Den tredje var en hemlig dörr;Det populära folket gick in i det fjärde. Vi kan observera två fabriksorgan: den äldsta, kanske av normandiskt ursprung, består av en rektangel ("mastio"), skyddad i mitten av kortsidorna av två imponerande mätade torn (en rektangulär, den andra femkantiga).Den andra kärnan, från den aragonesiska eran, placerad lägre än den första, representeras av ett staket med en geometrisk form av en fyrkant, längs det utrymme som erbjuds av klippan. Högt på två nivåer presenterar den arton stora och eleganta fönster på omkretsväggarna ovanför de swabiska slitsarna och ett inte likgiltigt antal portaler och dörrar. Alla väggarna i fasaderna på den aragonesiska herrgården överträffas av Merli Guelfi, introducerade av restaureringsarbeten på 80 -talet under förra seklet. Inuti tillåter de stora miljöerna dig att dyka in i atmosfären i de forntida shortsen;Det är möjligt att beundra det kungliga kapellet, suveränens exklusiva privilegium: det vill säga en "kuba" som går tillbaka till den byzantinska eran och tillägnad den heliga treenigheten, där den minnesplack är närvarande för att hedra Arnaldo da Villanova, Doktor-Alchemist och rådgivare för Crown D 'Aragona. Slottet, född som en defensiv garnison, blev på begäran av Frederick II av Aragon ett riktigt kungligt palats, bostad för sommarens fritid av domstolen. Det tjänade till Frederick II för att göra sina vistelser i Montalbano mer bekväm och enkla, ofta ofta för att behandla en sjukdom som han påverkades (podago), tack vare de oleginösa ämnen som finns i vattnet som flödade från källan tiron. Slottet passerade genom händerna på flera feodala herrar - inklusive de i den välkända Lanza -familjen (1396) - för att sedan säljas till ordningen av jesuiterna som gjorde ett kloster. Från 1921 till 1967 var slottet platsen för kommunen Montalbano. Byggnad som fortfarande är kommunalt ägt idag, efter två restaureringskampanjer, har blivit platsen för Museum of Armi och återvänder till de antika prakten. Om du når det fyrkantiga tornet, väntar ett hisnande panorama på den aragonesiska herrgården, på byn Montalbano och på bergen som skyddar hela södra delen (Argimusco, Polvello, etc.).
Adress
Via Don Ottavio Bolgeni - Montalbano Elicona (ME)
Via Don Ottavio Bolgeni - Montalbano Elicona (ME)
2Megaliti dell'Argimusco
Destesse Amene från Millenary betesmarker och skogar, esotericism och mystik, hisnande scenarier: Allt detta är Argimusco, ett område som sträcker sig över en enorm platå mellan 1165 och 1230 meter.de.M, det enda exemplet på en megalitisk plats på Sicilien. På detta territorium föddes floden Elicona som rinner in i Tyrrheniska havet mellan Falcone och Tindari. Under århundradena bevittnade han byggandet, längs sin väg, av vattenfabriker där invånarna en gång gick till fots eller på baksidan av mulor och transporterade vete för att mala. Fortfarande i dag är det möjligt att beundra, bland vegetationen, resterna av de forntida fabrikerna (hjul och väggar).Oemotståndlig charm utövas av den underbara megalit, känd för sin affinitet med menhirerna som de keltiska folken brukade fira sina religiösa ritualer: jätte kalkstenbergar med konstiga former i vars profiler vi kommer att upptäcka ansikten, djur, magiska och gamla symboler. Det sägs att de modellerades av vind och regn, men är det möjligt att det bara var den naturliga erosionen som skapade de extraordinära effekterna av dessa enorma stenblock? Eller har de verkligen gjorts av en mystisk förhistorisk befolkning? Vissa har karakteristiska och extremt suggestiva former;Bland de mest anmärkningsvärda megaliterna, nära CERASA Portella står majestätiska, högtidliga och vagt hotande, två stora långsträckta stenblock (en smal och smal, den andra lägre och mer massiva) som skulle komma ihåg de sexuella symbolerna för virilitet och kvinnlighet, medan inte långt långt Borta hittar vi örnen, med halvspitvingarna och huvudet mot söderut. Lite längre norr om L'Aquila kommer du in i det heliga området, ett av de mest fascinerande områdena: framför står den stora klippan, den största och mest majestätiska stenen. På den östra sidan kan en mans profil skymtas, kallad skallen eller siciliansk. Men bland de hypotetiska ansikten som kan ses, fångar man mer besökarens fantasi: som sagt om Orante eller till och med av den neolitiska gudinnan. Den visuella effekten skapar en form av en hög figur med händerna, förmodligen en profil av en kvinna som samlas i bön, cirka 25 meter hög. Hittills har ingen arkeologisk studie genomförts på platsen, därför är någon datering för användningen av området eller på någon befolkning ofullständig.
Adress
Strada Provinciale 115 - Montalbano Elicona (ME)
Strada Provinciale 115 - Montalbano Elicona (ME)
3Chiesa di Santa Caterina
Det ligger nära det majestätiska slottet, orienterat mot Argimusco. Arnaldo från Villanova, alkemist och personlig doktor i King Federico III av Aragon själv, dokumenterar sin konstruktion 1310. Inom den antika kyrkan, tillägnad den heliga skyddet av forskare, finns det en marmorstaty av Santa Caterina som vilar på en dyrbar bas -relelief Basen, med ögonen vände sig mot himlen innan de vänd mot den grymma martyrdomen, tillskrivs den sextonde århundradet Gaginian School. Altarets parapet har en "Domini -middag" på Guido Reni -skolan. Dess sju steg, som nu konsumeras vid den senaste tiden, öppnas på en fasad som visar en vacker portal med en romansk stil som en naken stenprydnad. Ghibelline Merlo och de två seglen för klockorna vid takterminalerna är också intressanta.
Adress
Via Mastropaolo 13 - Montalbano Elicona (ME)
Via Mastropaolo 13 - Montalbano Elicona (ME)
4Chiesa Madre
Huvudkyrkan, som vi hittar längs flera gränder som skiljer slottet från Piazza Duomo och som korsar Matrix -kvarteret. Det är den största av Montalbano Eliconas kyrkor och är känd som den mindre basilikan Santa Maria Assunta och San Nicolò Bishop, byns beskyddare. Den dokumenterar dess existens sedan det nionde århundradet, men byggnaden som vi beundrar idag är inte originalet eftersom det i tiden har varit föremål för förändringar som har förändrat dess struktur och stil. Basilikanläggningen föddes i en enda och stor central sjö i centrala sjön och sedan 1654, flankerad av två sidoravar som modifierade orienteringen av basilikan. De tre naverna, dekorerade med underbara ljuskronor, är uppdelade tillsammans med fasta pelare på vilka stora alla -sextonde århundradet öppnar. Längs den vänstra laterala sjön finns väggmålningens matsalar där fina dukar från siciliansk skola avbildade jungfrun och helgon dominerar. Genom att vända blicken, här är taket till getstaket, helt och hållet av trä och sedan väggar utsmyckade med friser, rosetter och stuccos. Längs sidonavarna är fem mindre altare till vänster, fyra altare och en sidoingång till höger, medan du i den centrala sjön kan beundra stuckaturmedaljonger som utser bibliska karaktärer. Kyrkan är full av värdefulla verk, inklusive tabernaklet på det gyllene altaret i gyllene trä, prydd med underbara dekorationer och skulpturer tillskrivna skolan i Gagini som skulptur av San Nicola i marmor (1587), beundrande i kapellet som ligger i i Gagini den mindre apse rätt. Bakom honom baserade marmor -basen som visar vingad putti med biskopens maskingevär och de fyra basrelieferna placerade på basen som visar händelser relaterade till helgonens liv, slutför arbetet. Och igen, ett korsfästet gjord av trä som går tillbaka till 400, dopstensteckensnittet;en barocktak av '700;En målning som berättar den sista middagen som tillskrivs Guido Reni;En värdefull duk av antagandet och värdefulla heliga kläder i broderade siden, raffinerade mästerverk av Messina -skolan. Utanför, ett monumentalt klocktorn, byggt mellan 1665 och 1673 och på vilket bronsklockor placeras;Att inkludera hans vackra trappa som förbättrar kyrkans majestät och ger en vacker hisnande utsikt.
Adress
Piazza Duomo - Montalbano Elicona (ME)
Piazza Duomo - Montalbano Elicona (ME)
5Chiesa di San Domenico - Santuario della SS. Provvidenza
Det dominerar torget som välkomnar byn och flankerar rådhuset, en gång kloster anförtros de Dominikanska fäderna. Kyrkan San Domenico, bättre känd som Maria SS.Men av Providence representerar det stödet i landets religiösa liv. Interiören kännetecknas av tre navor på två rader med kolumner som stöder alla sjätte bågar;På huvudalteret kan du beundra den anmärkningsvärda heliga bilden av Madonna della Provvidenza, som gjordes 1730, av skulptören Alessandro Pantano. Trästatyn visar Madonna som bär barnet i armarna med sin vänstra hand, medan de med sina högra välsignelser. En samling ex -röstning av olika guldsmeder av guldsmeder bevaras också.
Adress
Via Provinciale 19 - Montalbano Elicona (ME)
Via Provinciale 19 - Montalbano Elicona (ME)
6Chiesa dello Spirito Santo
I Matrix -kvarteret, längs den antika byn, finns den Helige Andes kyrka. Denna lilla kyrka är uppfört under det fjortonde århundradet och består av en enda skiva med tre altare, precis tre sandstenstenar med snidade huvudstäder. Under avlägsna tider kunde duken som ägnas åt den Helige Ande uppskattas i San Calogero och San Francesco di Paola. Taket är i trä get. Det yttre presenterar ett älskvärt prospekt som kännetecknas av den romanska stilportalen med en båge som utvidgas i ett spel med arkitektoniska element.
Adress
Via Giovan Guerino - Montalbano Elicona (ME)
Via Giovan Guerino - Montalbano Elicona (ME)
7Chiesa di San Michele
Tyvärr, idag av denna religiösa byggnad, som under avlägsna tider har hållit resterna av Mastropaolo, återstår bara några få ruiner på grund av jordbävningen i Patti Gulf från 1978. Det är känt att hans konstruktion går tillbaka till cirka 1100-1200 .Dess struktur är en rektangulär plan, den har den enda skivan och transeptet markeras med en gång i sten. Stora nischer dekorerade med fresker som visar heliga bilder har erhållits på väggarna. Framför huvudfasaden fanns stenstolar.
Adress
Traversa I Giardino - Montalbano Elicona (ME)
Traversa I Giardino - Montalbano Elicona (ME)
Så tar du dig till Montalbano elicona från Katania
Med bil
Från motorvägen A20 Messina-Palermo tar du avfarten Falcone och kör 18 km till målet, via Belvedere, avtagsvägen mot Basicò och förbi Toscano. Från Catania kan du ta motorvägen A18 till avfarten Fiumefreddo och sedan vägen Linguaglossa-Randazzo-Santa Domenica Vittoria till vägskälet vid Favoscuro och vidare till Montalbano Elicona.
Boka i förväg