Como Lake

Lysande och glittrande i solen, gripande och gåtfull i regnet – det är hemligheten bakom den dragningskraft som Comosjön alltid har haft på sina besökare. Den ovanliga kombinationen av kristallklart vatten, Brianzas gröna slätter där floderna Adda och Lambro rinner fram och en harmonisk växling mellan mäktiga toppar och mjuka kullar gör denna issjö, Italiens djupaste, till ett verkligt paradis.

I kullandskapet växer mest ek och kastanj, i bergen gran, lärk och bergtall, och närmare de högsta topparna en och rododendron.

Sjön delar sig i tre armar: i sydväst Comoarmen, i sydost Leccoarmen och i norr Colicoarmen. Förutom Como och Lecco är Cernobbio, Bellagio, Tremezzo, Menaggio, Colico, Dervio och Varenna värda ett besök.

Runt sjön ligger många små byar som klättrar uppför bergssluttningarna, och överallt kan man beundra arkitektur och konst, kloster och basilikor, villor och trädgårdar med lång historia, parker och naturreservat. Gamla bosättningar, befästningar och bastioner, museer och kyrkor bildar en helhet som är fascinerande både historiskt, religiöst, kulturellt och konstnärligt.

Området var bebott redan under bronsåldern. Efter gallerna, som byggde borgar och befästningar, kom det under romarna, som gav sjön namnet Larius (Lario). Två berömda invånare i Como under 100-talet e.Kr., Plinius den äldre och Plinius den yngre, vittnade om den växande rikedomen i den lilla staden, som hade blivit en av de viktigaste handelsvägarna mellan Italien och Centraleuropa.

Under 1700- och 1800-talen byggdes många villor där italiensk och utländsk adel vistades. De praktfulla husen ger trakten elegans och bär än i dag minnet av dem som bodde där: adelsmän, grevar, författare och musiker, en del av dem världsberömda.

Bland många andra: Silvio Pellico bodde i Villa del Balbianello, Liszt promenerade i alléerna vid Villa Melzi i Bellagio, Gioacchino Rossini var gäst i Villa Pliniana i Torno, Vincenzo Bellini fann en kärlekens tillflykt mellan Villa Salterio och Villa Passalacqua i Moltrasio, och Foscolo fann inspiration till sina ”Gracerna” i Villa Celesia.

Efter Italiens enande fick trakten en period av ett visst välstånd tack vare silkesindustrin och verkstadsindustrin. Metallhantverk är fortfarande en av de mest typiska hantverkstraditionerna.

Trakten kring sjön är perfekt för många sporter: mountainbike, vandring och ridning, och tack vare breva, den termiska vind som blåser över sjön, har den som gillar vindsurfing, segling och vattenskidor mycket att glädja sig åt.

Traktens mattradition låter finsmakaren välja mellan tre olika kök. Sjöns kök, där fisken är huvudingrediensen i en mängd specialiteter. Främst risotto med abborrfiléer, Larios ”nationalrätt”, fisk in carpione, stekt och sedan marinerad i vinäger med lök och lagerblad, friterad blandad sjöfisk med löja, agone, lake, abborrfilé och sik, och zuppa alla Tremezzina med gädda, ung öring, färna, lake och abborre.

Och slutligen ”misultitt” (missoltini): agoni som fångas i maj och juni, soltorkas och sedan får vila under tryck i en blandning av salt och lagerblad i särskilda kärl som kallas missolte. De äts efter en snabb grillning med en skvätt olja och vinäger, till rostad polenta och rött vin.

Bergsköket, gammalt och enkelt, kretsar kring polenta i olika tillagningar: polenta ”vuncia” med ost, smör och vitlök; ”balota”, polentabollar med ostfyllning; ”tocc”, polenta av olika mjölsorter med smör och ost. Till detta kommer andra rätter, som ”urgiada”, pärlkorn kokt över elden och i röken från spisen, ”furmentada”, vetesoppa från Val d’Intelvi med fläsksvål, och ”mataloch”.

Värt att nämna är också slättens kök, med rötter i Brianzas tradition, där mustiga kötträtter dominerar: ”verzata” (eller ”cazzoeula”, ”casoela” osv.), busecca, alltså komage, polenta med småfågel, cotechino med bönor och ”rustisciada”, en typisk rätt från Brianza med fläskkarré och korv som bryns med lök.

Även desserterna har rötter i den enkla bondetraditionen. Prova ”nocciolini” från Canzo, ”miascia” av gammalt bröd, mjölk, ägg, socker, smör, äpplen eller päron, pinjenötter och russin, och masigott från Erba med vetemjöl och bovetemjöl, socker, smör, ägg, russin, pinjenötter, kanderad apelsin och jäst.

Honungen är också uppskattad, särskilt kastanj- och akaciahonung. Trakten bjuder dessutom på nötter och torkad frukt, svamp, charkuterier (filzette och cacciatorini), kastanjer och ett stort utbud av ostar, bland dem Casera, taleggio, ricotta och caprini, samt utmärkt smör.

Folktraditionen ligger till grund för de fester och högtider som förs vidare från generation till generation. Här finns både historiska, kulturella och religiösa evenemang.

Mycket känd är festen ”Pesa Vegia”, som hålls varje år i Bellano under julhelgerna och som i 400 år, mellan det heliga och det profana, har spelat upp de tre vise männens ankomst i överraskande dräkter, bjudit på kapplöpningen med ”Pese” genom byns gator och förtrollat med brasan på piren.

I Premana, en liten bergsby, berättar invånarna om gamla, försvunna yrken under evenemanget ”Premana rivive l’antico”, som hålls i oktober. Mycket fina är också de kostymerade återskapandena av det medeltida Como, karnevalen i Schignano, Sagra di San Giovanni på ön Comacina och Festa del Lago i Varenna.